Tillägnat till morsan, farsan och min spechöll syrra

SKRATT


"Fysiologisk process hos människor som kännetecknas av en rad hastiga ut- och inandningar
tillsammans med rytmiskt växelvis spända och avslappnande stämband
som tillsammans ger upphov till ett karaktäristiskt ljud."



Jag vet, jag pallade inte heller läsa redan efter första ordet!
MEN, vad jag vill få fram är iaf:




Vi skrattar..
Folk gör det..
Av anledningar som är SÅ olika..
Olika sorters humor..
Olika situationer..
Olika omgivningar..



Och skratta? Japp, det är något jag gör ofta.
Skulle det stämma det med att man lever några minuter längre för varje skratt:.
Så skulle jag vid detta laget fixat ihop en tid ungefär lika lång som alla "Sagan om Ringen"-filmerna TSM..
Gååånger 10 000 typ..^^
Men hur som helst, sammanfattat, jag skrattar mycket dagligen..
Men det finns helt ärligt inte NÅGON som klår stunderna
jag har tsm med min familj..
Jag, vi, skrattar tills allas ögon rinner, tills allas magar gör ont, tills ingen får luft mer..
Och det är UNDERBART!
Vi är en rätt speciell familj..
Och klart vi har våra dåliga dagar vi med..
Men när vi har bra?
Jisses, då är dom bra.. :)

Så, skratt?


Jäpps, det kopplas väldigt snabbt till dom dagarna vi spenderar tsm..
Som tex, idag! :)
<3


En för alla.. Det räcker..

Jag står fortfarande i stadiet "När jag blir stor så ska jag bli.."
Kan bero på att jag har superångest inför att bli gammal,
men det kan också bero på att jag helt enkelt inte kommit på min "livsuppgift" än.
Och JA, ja jag tror att alla är menade att ha en..
Frågan är dock, vad är den?
Och hur ska jag någonsin kunna komma på vad den är?

Jahapp, då står man här med en treårig kockutbildning,
(som jag absolut aldrig någonsin kommer ångra att jag genomgått..)
och har helt enkelt insett att det kommer antagligen aldrig ge maj det jag suktar efter..
Vilket är känslan av att kunna hjälpa någon..
Fine, ja jag ger folk mat som inte kan laga mat själva lr som är helt enkelt för lata för att laga den själv..
Men det är inte NOG!
Jag lever totalt på känslan av att få andra att må bra.. Utan det skulle jag gå under.
Om det så bara handlar om att betala stackars lillkillens bussbiljett
som han själv inte hade råd med, lr lista ut hur man övervinner världssvälten.. Ja ni fattar..
Oändligt med saker man vill kunna uppnå.
Jag vill bara hjälpa folk.. Hur svårt ska det behöva vara för att få göra det?

Så nej, jag vet inte vad jag är ämnad för att göra.
Men dock vet jag vad jag blir lycklig av..
Känslan.. Känslan av att veta att idag.. idag, imorgon och alla dagar framöver..
Så hjälper du någon som minst anat att just hon/han förtjänat det.


"Ett léende om dagen, är bra för magen"


Tänk att kunna ge någon ett léende för livet..
DET, kallar jag lyckorus till max!

:)

Vill tillbaka till precis då

Rensade datan på gammalt skit som bara tar plats..
Hittade en text jag skrev på någon svenskauppgift förra året..
Jag minns den mycket väl..
Jag läste upp den med mina skor avtagna, och kommer ihåg hur jag tittade på Eric till min vänster..
Han såg allvarlig ut med en tom blick mot tavlan bakom maj..
Min svenskalärare satt till min höger..
Hon log och hennes ögon blänkte till..



Tänk egentligen vad bara en liten text kan få en att minnas! Haha! :)






. När en värld faller i sömn, vaknar en annan upp till liv .


Det kan vara pojken på andra sidan gatan, flickan som matar fåglarna i parken, mannen som säljer rosor på torget, damen i det lilla fönstret, det kan vara du eller jag.
Oavsett vem, så upplever vi nog drömmen om att vara älskad som hemlighetsfull.

Den önskan om att bli något eller någon.
Bli sedd.
Bli hörd.

En önskan om att få vara den vi verkligen är på en plats där det finns fler än dig själv.

Drömmer gör vi alltid, vaken eller i sömn.
Men tyvärr finner de flesta det lättare att leva sitt liv i en dröm.
Sovandes.

Tungt andandes på en mörk och stilla plats.

Där vi inte blir dömda, inte misstolkade.
Vi blir bara älskade och sedda.
På en plats, tillsammans med den vi älskar, en dröm.
Med eller utan det vi förevigt kallar, "verklighet"...

Lj.-07 10 30-


Bröllop, är det dagens "Fylletomte"?

Så, dagens fråga är..

"Varför gifter sig folk?"




Jag har redan fått några emot och några för.
Själv tycker jag att bröllop är bland det vackraste man genomgår i livet.
Dock, har jag suttit o funderat på just VARFÖR folk gör det..
Och som Victor själv sa:
"Måste jag gifta mig med tjejen bara för att bevisa att jag älskar henne lr?"
Så vad svarar man på de lixom?
Efter lite funderingar kom jag fram till detta:
"Folk vet att man kan inte garantera att en begagnad bil håller länge.. Ändå köper folk begagnade bilar.
Folk vet att man inte kan garantera att ett förhållande håller länge.. Ändå gifter saj folk.
Detta, båda, antagligen för att folk lever på att hoppas på mirakel om att båda punkterna ska hålla så länge som möjligt..
Man chansar helt enkelt.."



Så varför lägger folk ner tusen TUSENtals pengar på denna "chansningen"?



KOM IGEN FOLK!?
Ända sen mamma o pappa berättade för en att Tomten,
faktiskt är en halvfull inhyrd gubbe, från området någonstans,
som behövde tjäna en extra hundring till julrean dagen därpå,
så måste ju man få fortsätta in i livet med NÅGON tradition att tro på ska hålla?
Så varför inte då tro på det folk kallar så varmhjärtat: "Giftemål"
(BTW, mina föräldrar räknas inte in i den gruppen som "hyr in fylletomtar"
eftersom Tomten här är lide helig såå..Tack till päronen! :) <3 )



Bröllop:
Jag älskar, alla léenden.
Jag älskar, alla tårfyllda ögon.
Jag älskar, alla människor uppklädda från topp till tå.
Jag älskar, brudens lyckliga ögon.
Jag älskar, mannens blick när hans blivande brud intar mattan med långsamma steg...
Jag ÄLSKAR bröllop!
Dock, något som kanske borde poängteras, så har jag ju aldrig faktiskt VARIT på ett bröllop.. än..
Men varrå då?
Allt ser ju så jävla bra ut på film..?
Så jag hoppas helt enkelt på att verkligheten inte ligger långt ifrån filmens värld..



Siss, jag hoppas innerligt att ditt bröllop kommer bli allt du vill ha det till!
Och kanske ännu bättre!
För det finns ingen annan som förtjänar det bättre än du o Johan! <3

Idag blir imorgon, men igår blir aldrig idag

Det är.. Lördag..
Det är.. endå fint väder ute..
Det är.. fester överallt..


Det är..

Pinsammt att jag sitter här! ^^


Sov hos Robin ifrån.. igår till idag..
Eftersom en viss Elin fyllde år i torsdes, så bestämde saj Emelie och Jag att vi skulle fixa en liten överaskning..
Men det får jag berätta mer om lite senare dock..
För det tar nog sin lilla.. tid och plats, som jag tyvärr inte har i detta inlägget! :P
Men det va en rätt.. givande dag om man säger så! ^^


Men men, idag då..
Maha, Det slutade iaf med att man hamnade bland ens 9 kuddar uppe i fluffsängen min och tittar nu på en film..
Och ja, självklart, tecknat! ;)


Tog dock en paus ifrån filmen för en liten stund sen och gick ut och gick en runda som ibland är nödvändigt..
Jag stannades på vägen in igen och det var av en halvslummrig polare ifrån syrrans trädgård.
25 år, med en öl i handen står denna pojk och försöker förklara hur han FAKTISKT träffat maj på morgonen då jag kommit hem från mitt student firande..
Jag vet.. Jag förstår lika mycket som ni gör! ^^
Och bryr maj säkerligen lika lite som ni gör dessutom,
med tanke på att det va för typ 2 månader sen! ;)

Usch det finns egentligen så mkt jag vill ta upp..
Finns mkt o disskutera..
Men just nu får allt det vänta..
För jag har nämligen en sömnig liten blondin liggandes vid mina fötter och beeeer maj att vara färdig här så vi kan titta på nästa film.
Och tänka saj, jag har hjärta nog att faktiskt tänka maj att stänga ner detta för idag! ;)

Så sov så gott allihop!
Och kom ihåg, dagens problem, blir morgondagens historia..
Så låt inte daj själv stoppas av något som inte blir viktigt imorn!
Carpe Diem! ;)

Natti natti!

Tillbaka till verkligheten

Så, efter att göra ett försök till att åka hem.. Insåg jag rätt snabbt att det inte va någon vidare bra tanke..
Det va fortfarande för mycket i luften och ärligt talat så blev saken bara värre..
Så det slutade med att jag hamnade hos min andra halva.
Och det var när vi satt där i soffan och pratade som jag insåg att herregud, ett liv utan daj, är inget liv alls..
Så lämna maj aldrig snälla! S. <3

Dagen därpå åkte jag tillbaka till Robin..
Stannade där tills igår..
Och nu sitter jag hemma..
Inte nog med att jag ansåg att mina små hjärtan behövde lite tid för saj själva..
Utan även för att det fanns andra saker jag behövde fundera ut lite mer på..
Här himma verkar allt funka bra.. Än så länge.. Hoppas bara på att det håller i saj.


Sjukt skum känsla nu faktiskt..
Ingen Emelie att titta på alla morgonsåpor p tv'n med..
Ingen väntan på att folk ska komma hem från sina jobb..
Ingen som säger godnatt sekunderna innan man blundar och somnar..
Ingen som väcker en mellan 5-7 tiden om morronen längre..
Ne fy fan!
Jag vill tillbaka! xD
Roooobin? Får jag bo i ditt hus lite till? ;)
Haha!

Frukost nu.. SJÄLV! *en liten tår rinner sakta ner för kinden..* ^^
Men men, sen blir de la Strippen i Malmö sen ikväller..
Ohoj

..saknar dagarna med daj..

Himma på sängen igen..

Så, med en stekandes sol i ögonen och ipoden i öronen på högsta volym,
lämnade jag Robins hus och vandrade mot tåget..


Saken är bara såhär,
det finns en gräns..
Inom alla förhållanden, vänner som familj,
så finns det gränser..
Jag har tänkt väldigt mycket på just detta dom senaste dagarna..
"Men jag älskar daj allt för mycket för att ge upp det vi har,
jag är villig att förändra maj,
villig att stå för mitt kasst,
men det krävs också att jag kan lita på att jag får något tillbaka.
Jag är redo att bli.. maj..
Är du?"
Älskar daj Pappa.. <3


Det finns en annan människa som alltid varit en hjälte i mina ögon..
När jag va runt 13-14 år lr något,
så sa min gammelmorfar alltid,
"Lisa, när jag fyller 100, då ska vi ha en gigantisk fest och du och jag ska skåla med en god snaps för första gången.."
...
Han blev 96 år..
Han va inte bara min bästa vän..
Utan han va allas bästa vän..
Idag, skulle han fyllt 98 år och vi åkte alla till hans grav för minnesstund.
Folk pratade runt omkring mitt huvud.
Men jag kunde inte ta ögonen lr tankarna ifrån hans gravsten..
Det va när när solens sken tog tag i den inristade stjärnan ovanför
hans namn och lös upp hela hans grav som det slog maj..
"Det är 2 år tills 100.."
Det va då jag bestämde maj..
Jag ska anordna, min gammelmorfars 100 åriga födelsedagsfest!
Och fest ska det bli!
Snapsen ska bli av..
Jag lovade ju faktiskt honom.. :)
2010, året för honom. <3


Nu ska jag snabbt slänga maj in i duschen och sen åka hem till min älsk.
Soooofie såklart! :)


Ha en goodie dag allihop!
(Vill dessutom bara passa på att säga ett stort tack till alla som hjälpt maj hela dagen..)
Ni får min värld att gå runt! <3

RSS 2.0